De superaktiva

Igår körde vi sista varvet av Kvällspasset. Lite tråkigt att det är över såklart, men vi hade riktigt trevligt i studion. Jag och Sandra dimmade lamporna, öppnade bubbel och plockade fram det närmaste man kommer en svensk sexbibel - Folkhälsoinstitutets undersökning Sex i Sverige. I den kan man bland annat läsa följande:

[Om superaktiva

Vi har även funnit att det finns en liten grupp människor som har erfarenhet av ett mycket stort antal sexualpartners.

Endast tio procent av kvinnorna har haft 15 eller fler samlagspartners. Dessa i detta avseende tio mest aktiva procenten av kvinnorna har emellertid haft 41 procent av alla de samlagspartner kvinnorna haft. För männen gäller att tio procent av männen haft 29 eller fler samlagspartners. Dessa tio procent av männen har haft 53 procent av de samlagspartners männen haft.

Det är av stor betydelse att uppmärksamma dessa superaktiva individer då deras livsstil kan innebära hot mot deras egen och deras partners hälsa. Det finns också klara indikatorer på att så är fallet.]

Okej att det här nu blir en text tagen lite ur sitt sammanhang, men det märks verkligen att den här rapporten har ett par år på nacken. Inte för att jag tror att folk i regel har sex med fler idag (det vet jag inte), men varför kallar man de som har mer sex än andra för "superaktiva", med en farligare "livsstil" än andra människor?

Texten vänder sig ju till folk med mer eller mindre makt, som tar beslut om sexualpolitik. Vore ju kanske bättre om de som politiken verkligen ska nå ut till inte stämplades som problem, utan som en del av lösningarna. Men det är klart, då måste man ju prata med "de superaktiva" live. Det kanske är för svårt.

---

Som sagt, då var det färdigt. Tack till alla som tittat, medverkat, pratat, tänkt och tyckt! Nu ska jag ta en lugn helg och sova ut. Kram!

Varför vanligt?

Som sagt är det många som undrar kring vad som är normalt och vanligt, och vad som inte är det. Och som sagt vet vi inte riktigt. Men det känns som om det är på sin plats att fråga sig varför man ställer frågan "vad är normalt och vanligt?".

Vår kultur genomsyras av en rad normer, som utan att vara nedskrivna dikterar hur vi bör bete oss och vara. I många fall finns det dessutom saker att vinna på att leva efter normen, både juridiska och sociala. Det finns alltså något att vinna på att följa normen. Ofta rimmar normen med det som vi bestämmer är normalt och vanligt, trots att vi knappt vet ett dyft om exempelvis hur vanligt det är att använda sexleksaker, som Sandra nämnde igår.

För de som bryter normerna finns en mängd risker. Exempel: En norm vi har, är att unga kvinnor ska uppleva sex som något speciellt och särskilt, som man bara ska ha med någon man verkligen litar på, och helst är ihop med. Unga kvinnor som inte följer normen, utan ligger med hyfsat många, utan några vidare känslor, misstänkliggörs ofta, och i värsta fall blir de mindre trovärdiga i en våldtäktsrättegång.

Jag tror att många vill ha reda på om de är normala på grund av att de vet vad som händer om man inte är normal. De vill försäkra sig om att "det står rätt till". De har sett hur "de onormala" behandlas i skolan, på jobbet, på krogen. Ibland har de själva varit de onormala.

Jag tycker det vore trevligare om vi istället för att stirra oss blinda på vad som är normalt och inte, la energi på att diskutera varför det alltid blir så att vissa delar av befolkningen riskerar att mördas, baserat på vilka de ligger med. Eller?

Statusragg

Ni som tittade ikväll vet att jag tycker att det är jobbigt att ragga, särskilt på krogen. Sen tänkte jag lite på "att ragga på krogen". Kom på att det har rätt låg status egentligen. Att helgens krogragg inte riktigt smäller lika högt som samtalsämne i fikarummet på jobbet, jämfört med helgens fina flörtar i en park, i en butik eller på tunnelbanan.

Eller för att tala klarspråk: De som är på krogen för att få ligga ser man ner på, vilket är jätteintressant! Vilka tjänar på att det ses som patetiskt att vilja träffa någon för en kväll liksom? Det är ungefär som att ragga över nätet - okej för vissa, men också lite misstänkt, och framför allt inte "äkta".

De som raggar engångsligg och/eller livspartner på krogen och/eller nätet är kanske till och med "vanligare" än de som raggar "äkta", men de får ändå inte vara med i den offentliga berättelsen om den goda kärleken, etc. Värsta fusket.

De facto sex

Under de veckor Sex med Victor har sänts har det hänt ett par gånger att folk börjar prata sex med mig. Lite sådär i kön på cafét, i tunnelbanan, på krogen. Många gillar, liksom jag, att säga "Såhär är det". Ofta handlar det om att fastslå hur och varför folk ligger med varandra.

Sanningen är, som Sandra alltid är bra på att påpeka, lite mer komplicerad. Framför allt beror det på att vi inte riktigt vet vad som är "vanligt" och "ovanligt", eftersom det inte riktigt finns bra forskning. För drygt tio år sedan genomfördes en stor undersökning, Sex i Sverige, men den informationen känns ju lite daterad vid det här laget.

En grupp riksdagsledamöter föreslår nu i en motion att det ska göras en uppföljning. Jag är solklart för, men hoppas att de som genomför den inte glömmer bort att fråga även om det sex som anses ovanligt.

Alltså, fråga om onani, om (olika sorters) analsex, om att inte ha sex, om att ha icke-penetrerande sex, etc. Alla är exempel på sådant som räknas som mindre vanligt, och därmed ofta stämplas som mindre normalt - alltså mer sjukt. Inte så lyckat.

Det närmar det sig sista programmet! Ikväll är temat [trumvirvel] Det vanliga.

Helt fel kropp

Det finns vissa kroppar som får vara sexiga, och det finns andra kroppar som inte får vara det. Min kropp är lite av ett gränsfall, den är ju som man kunde se i onsdags rätt så hårig. Ofta får jag plus för det utifrån att "hår är manligt", men ibland blir den dissad eftersom jag har hår på ryggen, i nacken, på tårna och på händerna, men inte under armarna. Det är liksom hår/inte hår på lite fel platser. Generellt är det dock inga problem, men jag misstänker starkt att det mycket mer har att göra med att jag är man ["man"], och att män inte bedöms i närheten så hårt som kvinnor.

Det finns en sorts kropp som typ aldrig är okej. Själv var jag helt blind för problematiken, tills för ett och ett halvt år sedan, då jag hade det stora nöjet att intervjua Beth Ditto. Ditto frontar USA-baserade queerindierockarna The Gossip, och kämpar (bland annat) för stora personers rätt att bli respekterade. Ditto startar gärna igång låtar när The Gossip spelar live med att skrika

- This goes out to all the fat chicks out there!

Beth Ditto är en del av en större rörelse i USA som arbetar med frågor kring fetma. Inte då utifrån att överviktiga personer måste minska i storlek, utan att vissa människor är stora, och det är inga problem med det. Ditto fokuserar mycket av sin aktivism kring sexualitet, och är tydlig med att påpeka det absurda i att stora personer ständigt stämplas som icke-kåta. Givetvis har det att göra med att vi i vår kultur generellt skapar bilder av överviktiga som sjuka, äckliga och depressiva.

Det här får till konsekvens att det i princip är omöjligt att prata om stora kroppar såsom sexiga, eller om att stora personer har en sexualitet. Därför blir personer som Beth Ditto oerhört provocerande, framför allt när hon gör saker som att nakenposera på omslaget till musiktidningen NME (i våras). Att det är provocerande bli tyvärr ännu ett exempel på att vi inte alls lever i ett samhälle där man får vara som man vill. Samtidigt var det oerhört inspirerande att höra Ditto berätta om det på det där dammiga backstageområdet.

Alla vill väl få orgasm?

Igår kväll satt jag och Sandra som vanligt och svarade på sexfrågor, och diskuterade sex och sexualitet, i Kvällspasset. Vi fick en fråga från stand-in-programledaren Mattias Lindeblad om något jag aldrig tänkt på förut. Finns det folk som inte tycker om att få orgasm?

Jag blev helt ställd. Tänkte först att om man tycker om sex så tycker man väl om orgasmer? De kan ju vara helt fantastiska! Muskler spänner sig, kroppen kan börja skaka av sköna stötar i nerverna, ibland kanske man till och med börjar stöna högt och härligt. Vad av det vill man inte ha?

Nu vet jag inte om det faktiskt är så att det finns människor som inte tycker om orgasmer, men jag tänker att om man gör det har det nog att göra med att det dels kan kännas obehagligt när ens kropp gör något så kraftigt, dels kan det handla om skam. Många har ju inte full koll på hur deras kroppar fungerar, eftersom de aldrig fått lära sig, och då kan ju orgasmer kännas lite läskiga. Men det vänjer man sig ju vid (tips: öva hemma!).

Skammen däremot kan ha att göra med att man ofta blir rätt så emotionellt naken när man får orgasm. Det är liksom svårt att dölja vad man känner, och det tycker ju många kan kännas knepigt. Som sagt, jag vet inte om det här är ett utbrett problem, men jag hoppas verkligen inte det.

Farlig kropp

Ibland hör jag hur folk säger att det inte spelar någon roll längre, att man får vara som man vill. Att det inte spelar någon roll om man är homo, eller hetero, eller något annat. Ibland hör jag det och blir trött.

Vilka vi tänder på, blir kära i och ligger med spelar stor roll. Vissa sätt är okej, andra inte, och vissa sätt att vara till exempel flata på är mer okej än andra. Är man tjej som gillar tjejer uppfattas det generellt som mer okej, om man samtidigt ser ut som en tjej ska se ut i vår kultur - typ lite längre hår på huvudet, lite mindre hår på kroppen, gärna kjol, smink och boots. Är man flata med rakat hår på huvudet, hår på benen, med vida byxor, utan smink och sneakers på fötterna stöter man på mer problem.

Det jag vill komma till, är att det är helt okej att göra lite vad som helst hemma i sängen, så länge man inte hintar det med sin kropp. Det är okej att vara bi eller homo, med inte se ut som om man var det. Följaktligen är det nästan aldrig okej att vara transperson, förutom om man är en showande scenartist på TV. Samma artist får liksom problem när det är släktkalas.

Som vi pratade om i programmet igår, finns det väldigt snäva ramar för vilken sorts kroppar som accepteras, och vilka folk kollar snett på. Tänker att det måste betyda att många går runt och är rädda för kroppar som de inte direkt kan definiera och identifiera sig med. Och så sägs det att Sverige är så härligt fritt och individuellt. Tjena.