Nibbil och Opera

Det har kommit lite frågor om min pappkatt, så en lite närmre presentation kanske är på sin plats. Katten heter Nibbil, och bor hos mig sedan i vintras. Det är nämligen så att jag älskar katter, men samtidigt är svårt allergisk mot dem. Det tar en timma i samma rum som en katt, sen börjar det klia och rinna i ögonen. Ett till synes olösligt problem, till en god vän såg till att Nibbil fick sin nya boplats på min fönstersmygare.

Märkligt nog (eller kanske inte) är att sedan Nibbil flyttade in känner jag mig mer tillfreds med mig själv när jag är hemma. Jag sover bättre, jobbar bättre och har alltid sällskap, och slipper kattpiss i soffan och katthår i gröten. Ganska snabbt har det utvecklats till en ömsesidig och villkorslös kärlek, ni vet sådär sjukt fånigt. Jag gillar't.

Annars satte jag frukostgröten i halsen i morse när Kulturnytt rapporterade att operatenoren Pavarotti avlidit, 71 år gammal. Ett kort stycke ur Puccinis Turandot, framfört av Pavarotti, spelades, och jag kunde inte låta bli att bli rörd. Och inte heller låta bli att känna att det finns något mycket lustfullt och kanske erotiskt i opera, i alla fall när Pavarotti sjunger den.

Som av en händelse arrangerar Kungliga Operan i Stockholm singelkväll den 21 september, med speciella singelplatser och guidad tur bakom kulisserna. På repertoaren står baletten Romeo och Julia. Okej att det kanske känns lite övertraditionellt att visa världshistoriens mest berömda gestaltning av heterosexualitet, men man måste ge Operan cred för att de har kontakt med samtidens kommersiella dejtingkultur.