Igår kväll satt jag och Sandra som vanligt och svarade på sexfrågor, och diskuterade sex och sexualitet, i Kvällspasset. Vi fick en fråga från stand-in-programledaren Mattias Lindeblad om något jag aldrig tänkt på förut. Finns det folk som inte tycker om att få orgasm?
Jag blev helt ställd. Tänkte först att om man tycker om sex så tycker man väl om orgasmer? De kan ju vara helt fantastiska! Muskler spänner sig, kroppen kan börja skaka av sköna stötar i nerverna, ibland kanske man till och med börjar stöna högt och härligt. Vad av det vill man inte ha?
Nu vet jag inte om det faktiskt är så att det finns människor som inte tycker om orgasmer, men jag tänker att om man gör det har det nog att göra med att det dels kan kännas obehagligt när ens kropp gör något så kraftigt, dels kan det handla om skam. Många har ju inte full koll på hur deras kroppar fungerar, eftersom de aldrig fått lära sig, och då kan ju orgasmer kännas lite läskiga. Men det vänjer man sig ju vid (tips: öva hemma!).
Skammen däremot kan ha att göra med att man ofta blir rätt så emotionellt naken när man får orgasm. Det är liksom svårt att dölja vad man känner, och det tycker ju många kan kännas knepigt. Som sagt, jag vet inte om det här är ett utbrett problem, men jag hoppas verkligen inte det.
fredag 19 oktober 2007
torsdag 18 oktober 2007
Farlig kropp
Ibland hör jag hur folk säger att det inte spelar någon roll längre, att man får vara som man vill. Att det inte spelar någon roll om man är homo, eller hetero, eller något annat. Ibland hör jag det och blir trött.
Vilka vi tänder på, blir kära i och ligger med spelar stor roll. Vissa sätt är okej, andra inte, och vissa sätt att vara till exempel flata på är mer okej än andra. Är man tjej som gillar tjejer uppfattas det generellt som mer okej, om man samtidigt ser ut som en tjej ska se ut i vår kultur - typ lite längre hår på huvudet, lite mindre hår på kroppen, gärna kjol, smink och boots. Är man flata med rakat hår på huvudet, hår på benen, med vida byxor, utan smink och sneakers på fötterna stöter man på mer problem.
Det jag vill komma till, är att det är helt okej att göra lite vad som helst hemma i sängen, så länge man inte hintar det med sin kropp. Det är okej att vara bi eller homo, med inte se ut som om man var det. Följaktligen är det nästan aldrig okej att vara transperson, förutom om man är en showande scenartist på TV. Samma artist får liksom problem när det är släktkalas.
Som vi pratade om i programmet igår, finns det väldigt snäva ramar för vilken sorts kroppar som accepteras, och vilka folk kollar snett på. Tänker att det måste betyda att många går runt och är rädda för kroppar som de inte direkt kan definiera och identifiera sig med. Och så sägs det att Sverige är så härligt fritt och individuellt. Tjena.
Vilka vi tänder på, blir kära i och ligger med spelar stor roll. Vissa sätt är okej, andra inte, och vissa sätt att vara till exempel flata på är mer okej än andra. Är man tjej som gillar tjejer uppfattas det generellt som mer okej, om man samtidigt ser ut som en tjej ska se ut i vår kultur - typ lite längre hår på huvudet, lite mindre hår på kroppen, gärna kjol, smink och boots. Är man flata med rakat hår på huvudet, hår på benen, med vida byxor, utan smink och sneakers på fötterna stöter man på mer problem.
Det jag vill komma till, är att det är helt okej att göra lite vad som helst hemma i sängen, så länge man inte hintar det med sin kropp. Det är okej att vara bi eller homo, med inte se ut som om man var det. Följaktligen är det nästan aldrig okej att vara transperson, förutom om man är en showande scenartist på TV. Samma artist får liksom problem när det är släktkalas.
Som vi pratade om i programmet igår, finns det väldigt snäva ramar för vilken sorts kroppar som accepteras, och vilka folk kollar snett på. Tänker att det måste betyda att många går runt och är rädda för kroppar som de inte direkt kan definiera och identifiera sig med. Och så sägs det att Sverige är så härligt fritt och individuellt. Tjena.
onsdag 17 oktober 2007
Respect the kropp
Kvällens program handlar om kroppen, minst sagt ett ämne att ösa ut.
Ta bara det här med att vara nöjd med sin kropp! Vi brottas med det sjukt ofta. För många är det ett problem flera gånger om dagen. Samtidigt pratar vi om hur viktigt det är att vara nöjd med sin kropp oavsett hur den ser ut, men att man ändå inte ska bry sig, för det spelar ingen roll. Fast det är ändå viktigt att träna. Eh.
Jag kommer inte heller runt det här, och har dagar när jag tycker illa om min kropp. Men jag har gett upp projekt "bli nöjd", till förmån för projekt "respektera din kropp". Det handlar om att inte stänga in kroppen i hjärnans onödiga ångest för saker som är fel på den, om att ge kroppen utlopp för sin potential.
Våra kroppar är källor till mängder av aktiviteter (bland annat sex) som de njuter av. Att då låta ångesten stå åt sidan för kåtheten är liksom inte mer än rättvist, gentemot kroppen. En missnöjd kropp brukar nämligen ta sig andra, tråkiga, uttryck.
Ta bara det här med att vara nöjd med sin kropp! Vi brottas med det sjukt ofta. För många är det ett problem flera gånger om dagen. Samtidigt pratar vi om hur viktigt det är att vara nöjd med sin kropp oavsett hur den ser ut, men att man ändå inte ska bry sig, för det spelar ingen roll. Fast det är ändå viktigt att träna. Eh.
Jag kommer inte heller runt det här, och har dagar när jag tycker illa om min kropp. Men jag har gett upp projekt "bli nöjd", till förmån för projekt "respektera din kropp". Det handlar om att inte stänga in kroppen i hjärnans onödiga ångest för saker som är fel på den, om att ge kroppen utlopp för sin potential.
Våra kroppar är källor till mängder av aktiviteter (bland annat sex) som de njuter av. Att då låta ångesten stå åt sidan för kåtheten är liksom inte mer än rättvist, gentemot kroppen. En missnöjd kropp brukar nämligen ta sig andra, tråkiga, uttryck.
Mooningfestival i Hallsberg?
Såg helt underbara Anaconda, med Nassem Al Fakir, på TV igår. Helt fantastiskt hur man kan göra ett helt program om bara rumpor! Bäst var reportaget från festivalen 29th Annual Mooning of Amtrak i Kalifornien.
Måste helt enkelt älska att flera tusen personer samlas en gång om året för att visa röven för ett tåg. Det var liksom familjefest. Mooning i Sverige känns inte alls lika kul, här är det mest ett tråkigt, bröligt upptåg, utan humor. Frågan är om det skulle fungera med mooning i grupp, typ vid spåren i Hallsberg? Tänker lite folkkök, en scen med spoken word, och tävling i bäst utsmyckade röv. Eller kanske inte...
Måste helt enkelt älska att flera tusen personer samlas en gång om året för att visa röven för ett tåg. Det var liksom familjefest. Mooning i Sverige känns inte alls lika kul, här är det mest ett tråkigt, bröligt upptåg, utan humor. Frågan är om det skulle fungera med mooning i grupp, typ vid spåren i Hallsberg? Tänker lite folkkök, en scen med spoken word, och tävling i bäst utsmyckade röv. Eller kanske inte...
måndag 15 oktober 2007
Inte knulla bara bada
Ibland tror jag att typ 90% av människors sociala interaktion handlar om jakten på att få ligga. Eller rättare sagt, om ett umgängesprojekt som till sist ska leda fram till att man träffar Den Rätte. På vägen dit är det helt ok att släta av ett par tre personer, men när man väl hittar fram så är det Den Rätte som ska gälla, helst resten av livet.
Det här projektet – jakten på Förhållandet – är lite orimligt, inser många. Vissa vill inte alls dit, andra tror inte på livslång kärlek/åtrå, och somliga ställer så höga krav på Den Rätte att det blir en person som inte finns. Men ändå verkar alla delta i den här sociala interaktionen som pekar mot Den Rätte. Hur hänger det ihop?
Jag tror att det handlar om sex (surprise!), med andra personer än sig själv. Sex själv är på många sätt svårslaget, men det finns ju också något härligt med att dela sex, med andra människor. Och då ger man sig ut på den där jakten, efter engångsligg, flergångsligg eller till och med en (eller flera) partner(s). I jakten lyckas man förstås bättre om man alltid är snygg, på topp, på gång och i ropet – man måste ju alltid vara redo att framstå som sexig inför okända människor, alltså de potentiella sex-personerna.
(För mig är det i och för sig märkligt att det ”inte går” att dela sex med sina vänner, på samma sätt som man delar andra saker, men det är en annan historia.)
Vad leder det här då till? Kanske att man ibland har sex fast man egentligen inte har lust, mest för att man borde vara glad över att man faktiskt fått till det. Naken, på bra humör, någon som med kåtblick ber en komma närmare. Man kanske tänker ”varför inte?” Nästa dag kanske man tänker ”äsch, det kanske var lite onödigt, jag var ju inte sugen”.
Å andra sidan tycker jag att det är lite sorgligt att så många ångrar att de hade sex, för att det inte var helt sjukt bra sex, utan mer bara okej sex. Men jag minns ändå med glädje första gången jag hamnade där, och vågade säga ”du, jag är rätt trött och inte så kåt, vi kan väl bada istället?” Och ja, så inkonsekvent och rörigt kan det vara. Men sex är inte enkelt. Och det går att tycka ”hellre nej än ja” och ”hellre ja än nej” samtidigt, men som ni förstår är det svårt att säga vad man menar med det, generellt.
Det här projektet – jakten på Förhållandet – är lite orimligt, inser många. Vissa vill inte alls dit, andra tror inte på livslång kärlek/åtrå, och somliga ställer så höga krav på Den Rätte att det blir en person som inte finns. Men ändå verkar alla delta i den här sociala interaktionen som pekar mot Den Rätte. Hur hänger det ihop?
Jag tror att det handlar om sex (surprise!), med andra personer än sig själv. Sex själv är på många sätt svårslaget, men det finns ju också något härligt med att dela sex, med andra människor. Och då ger man sig ut på den där jakten, efter engångsligg, flergångsligg eller till och med en (eller flera) partner(s). I jakten lyckas man förstås bättre om man alltid är snygg, på topp, på gång och i ropet – man måste ju alltid vara redo att framstå som sexig inför okända människor, alltså de potentiella sex-personerna.
(För mig är det i och för sig märkligt att det ”inte går” att dela sex med sina vänner, på samma sätt som man delar andra saker, men det är en annan historia.)
Vad leder det här då till? Kanske att man ibland har sex fast man egentligen inte har lust, mest för att man borde vara glad över att man faktiskt fått till det. Naken, på bra humör, någon som med kåtblick ber en komma närmare. Man kanske tänker ”varför inte?” Nästa dag kanske man tänker ”äsch, det kanske var lite onödigt, jag var ju inte sugen”.
Å andra sidan tycker jag att det är lite sorgligt att så många ångrar att de hade sex, för att det inte var helt sjukt bra sex, utan mer bara okej sex. Men jag minns ändå med glädje första gången jag hamnade där, och vågade säga ”du, jag är rätt trött och inte så kåt, vi kan väl bada istället?” Och ja, så inkonsekvent och rörigt kan det vara. Men sex är inte enkelt. Och det går att tycka ”hellre nej än ja” och ”hellre ja än nej” samtidigt, men som ni förstår är det svårt att säga vad man menar med det, generellt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
