Cash is king - eller inte

Jag är på utflykt i Göteborg, närmare bestämt på Bokmässan (eller "Bok & Bibliotek" som den heter med ett finare språk). Och jag vet inte, det är såklart trevligt att småprata med vänner och bekanta i journalist- och boksvängen, men det är hur mycket folk som helst, och jobbig, bullrig ljudnivå. Blir sjukt trött. Men jag har en spaning: Sex säljer inte.

På Bokmässan har sex rätt låg status. Typ inga "spännande författarsamtal" handlar om sexualitetens plats i litteraturen, och de stora förlagen ger inte ut några romaner med några vidare mängder knullande. När de gör det är det antingen för att sexet i romanen är något hemskt och traumatiskt, eller typ säreget, avvikande eller galet. Himla trist på ett så spännande ämne.

Men, det finns undantag. Lilla Normal förlag pumpar ut böcker fyllda med sex, och vettiga skildringar av queera personer. Just nu är det Stora sexboken som är mest på tapeten. 300 sidor avslappnad och grundlig sexualupplysning. Och enligt vad jag har hört säljer den mängder! Så det kanske är så att sex faktiskt säljer, men att det är så "radikalt" med sex, att mycket få förlag, stora som små, vågar ge ut något.

Makt är mäktigt, del 2

Ah, det finns så mycket att säga om det här! Varför finns det en föreställning i vår kultur om att vi attraheras av mäktiga personer? Jag tänker att det kan stämma rätt bra, åtminstone för vissa. Det är liksom inte pengarna eller intelligensen som drar, tror jag. Det är den starka kraft som makt är, det som liksom känns i ryggraden och kryper under huden. Och kanske auktoritet? Eller varför skulle folk annars tända på personer i uniform, typ flottist? Jag menar, hur sexigt är det egentligen med vit blazer?

Att folk tänder på makt kan ju vara lite som en rolig gimmick, men det blir problem när det, som så ofta, handlar om män som missbrukar sin makt, och genom den skaffar sig sex. Kvinnor förväntas på ett sätt attraheras av män med makt, till skillnad från män som absolut inte får göra det. Bögar och sexuellt undergivna män har ju inte hög status direkt. Känns inte okej någonstans.

Vad tänker du själv? Maila/sms:a in till Kvällspasset ikväll, så ska jag och Sandra svara och resonera så gott vi kan, och så mycket vi hinner! Veckans tema är, om någon hade missat det, makt.

Makt är mäktigt

Varför sammanför vissa människor makt och sex? Varför tycker vissa att det är så fantastiskt skönt med överordning/underordning, koppel, smisk, skam, och så vidare? Jag har en teori: Makt är en potentiellt oerhört stark kraft. Den kan exempelvis tvinga människor att gå i krig.

Men, makt behöver inte vara dåligt för det! Som bekant är kärlek och sex även de potentiellt starka krafter. När makt, kärlek och/eller sex då sammanförs, är det inte svårt att räkna ut att det kan bli precis hur kul som helst.

Den ärvda mammutjakten

Äntligen onsdag! Nytt program, ikväll med tema makt. Det blir bland annat prat om sex på film, och en resa till Köpenhamn med två riktiga entusiaster: Anderz som är galet intresserad av sexiga kläder, och Robin som sysslar med BDSM.

Du som följt programmet vet att världens bästa Sandra är en fena på att formulera sig. I sin krönika den här veckan smular hon sönder myten om grottmänniskan. Alltså, den där starke och hårige mannen, vars manliga ättlingar idag hävdar att de ska ha mer lön än sin syster för samma jobb, tack vare mammutjakt och lite större biceps. Hemlis: mammutjakt är en myt, resten kan ni räkna ut själva.

-44, -55, -75, -07?

Att sex är något hemligt, eller i alla fall hemligare än många andra mycket personliga händelser i våra privatliv, är ingen radikal upptäckt. Ett exempel är att det ses som mer legitimt att diskutera traumatiska upplevelser, i stil med separationer eller ångest, i offentliga sammanhang, jämfört med ett icke tillfredställande sexliv. Nu är det lyckligtvis inte så att vi aldrig pratar sex, för det gör vi. Men absolut inte med vem som helst, och det är sällan man tar sex på allvar, kan jag tycka.

Istället är det som om att bra sex är en bonus, och dåligt sex något man kan få räkna med. Vi pratar heller inte om de större orsakerna till dåligt sex, jämfört med hur vi exempelvis pratar om större orsaker till att många unga människor idag mår sämre. Sex är något som av någon anledning kopplats bort från samhället, vilket känns lite ironiskt om vi tittar på Sverige. Landet där riksdagen (den viktigaste demokratiska institution vi har), redan 1955, uttalade att sex är en fråga som angår oss alla, angår vår välfärd! Jag tänker förstås på lagen om att alla unga människor ska prata sex på skoltid. Vi fick obligatorisk sexualupplysning, som även om den inte fungerar överallt är en fantastisk och hyfsat unik reform, över femtio år senare.

Det finns fler bevis i vår politiska historia på när vi tagit fasta på att sex och samhälle hör ihop. Avkriminaliseringen av homosexualitet (1944) och rätten till abort (1975), är två exempel, bland många. De är finfina bevis på att sex är något vi måste prata om i offentligheten, vare sig vi vill eller inte. Alternativet vore en olycklig och farlig tystnad.