Varför vanligt?

Som sagt är det många som undrar kring vad som är normalt och vanligt, och vad som inte är det. Och som sagt vet vi inte riktigt. Men det känns som om det är på sin plats att fråga sig varför man ställer frågan "vad är normalt och vanligt?".

Vår kultur genomsyras av en rad normer, som utan att vara nedskrivna dikterar hur vi bör bete oss och vara. I många fall finns det dessutom saker att vinna på att leva efter normen, både juridiska och sociala. Det finns alltså något att vinna på att följa normen. Ofta rimmar normen med det som vi bestämmer är normalt och vanligt, trots att vi knappt vet ett dyft om exempelvis hur vanligt det är att använda sexleksaker, som Sandra nämnde igår.

För de som bryter normerna finns en mängd risker. Exempel: En norm vi har, är att unga kvinnor ska uppleva sex som något speciellt och särskilt, som man bara ska ha med någon man verkligen litar på, och helst är ihop med. Unga kvinnor som inte följer normen, utan ligger med hyfsat många, utan några vidare känslor, misstänkliggörs ofta, och i värsta fall blir de mindre trovärdiga i en våldtäktsrättegång.

Jag tror att många vill ha reda på om de är normala på grund av att de vet vad som händer om man inte är normal. De vill försäkra sig om att "det står rätt till". De har sett hur "de onormala" behandlas i skolan, på jobbet, på krogen. Ibland har de själva varit de onormala.

Jag tycker det vore trevligare om vi istället för att stirra oss blinda på vad som är normalt och inte, la energi på att diskutera varför det alltid blir så att vissa delar av befolkningen riskerar att mördas, baserat på vilka de ligger med. Eller?