Mer fejk!

I vår kultur är vi lite besatta av att saker och ting ska vara äkta. Att de ska vara genuina, oförfalskade, autentiska. Att vara fejk är fult, eller i alla fall sämre. Visst, det kan ju kännas vettigt att känna att saker är på riktigt, men ofta slår det över i någon märklig rädsla för det vi inte kan definiera, kontrollera och sortera. Givetvis, tyvärr, är det samma story när det gäller sex.

Till exempel är det hög status att vara kär, i en person, och visa sin kärlek för alla andra genom att förlova sig eller gifta sig. Nu är det ju inte så att det är något fel i sig med att gifta sig, problemet är att det ses som något sorts slutmål, något riktigt äkta. Att ligga med folk man knappt känner, kanske fejka orgasm, och sen inte höra av sig efteråt, har låg status. Gör man det ska man gärna ha lite dåligt samvete, och man kan få frågan ”Mår du bra egentligen?” slängd i ansiktet av sina vänner.

Annat lågstatus-sex är att ägna sig åt fantasier istället för åt andra människors kroppar. Den som ligger hemma och onanerar med sexböcker eller Internet skrattar vi gärna åt. Vi tycker att det är lite tragiskt, och framför allt är det oäkta kärlek, inte riktigt, genuint sex. Det är lättare att prata om sitt fina sexliv med sin partner än om sitt fina sexliv med sin högerhand.

I kväll handlar programmet om andra världar, om fantasier och platser där andra regler gäller. Där man själv bestämmer, vare sig det är i ens eget huvud, eller tillsammans med andra. Titta.