Över gränsen

I program 4, som handlade om makt, hamnade jag (tillsammans med Robin och Anderz) på erotikmuseum i Köpenhamn. I en monter hittade vi en så kallad "real doll", en mycket naturtrogen docka, utförd som naken kvinna med särade läppar. En produktutveckling av den uppblåsbara barbaran. (Eller hette det verkligen det? Hjälp någon.) Här kände jag att jag faktiskt var tvungen att dra en gräns.

Jag blev rädd för real doll. Den såg så kall och hård och samtidigt hjälplös ut, på den där röda kudden i glasmontern. Samtidigt vet jag att det finns människor som tycker att real doll är genomtrevlig, och gärna utforskar sin sexualitet med hjälp av en. Och jag känner mig dum för att jag indirekt fördömer en annan persons njutning.

Och här landar vi i det fina i kråksången - man behöver inte tycka om samma saker, sådant som person A blir vrålkåt av är för person B avskyvärt. Så ska det vara. Däremot kan vi inte stämpla andra som psykon bara för att deras kåthet tar sig andra uttryck. Det viktiga är (och det kan vi inte tjata nog om) att veta vart man drar sina linjer, och varför. Kvällens program handlar om gränser.